Flobäck.

 

Tinas berättelse.

En berättelse ur verkliga livet från de första åren på 1900-talet.

I en stad med stora hus fanns en bakgård. Där stod en liten stuga det var ett brygghus med
kokgryta där flera familjers tvätt kokades, därifrån fanns en låg dörr. Innanför den ett rum,
därinne fanns ett bord med en läm att slå upp vid måltider, kring väggarna fanns sängar att
ligga i och soffor att både ligga i och sitta på. Det var inga klädda fina soffor, trälocken var ej
ömtåliga, de skurades liksom golvet med skurborste, en öppen spis som eldades i och ett par
svarta pannor stod på spishällen. I detta beskrivna rum bodde en familj, Far och Mor med 8
barn, 6 gossar och sjunde barnet var en flicka, hon fick heta Sjuntina, lillasyster fick namnet
Axelina, vardagsnamnen blev Tina och Lina. När Tina var 5 år gammal kom faster Kristina och
liksom vid tidigare besök omringades hon av barnen, blev bjudna på kakor som hon själv
bakat. Men denna gång var det något särskilt som hände. Faster Kristina tog lillasyster på
armen och Tina förstod att det var förut bestämt att hon skulle följa med faster Kristina för att
få ett hem hos henne och hennes son. Hon ägde en lanthandel som hon övertagit vid faderns
död. Visst hade det varit trångt i hemmet, men nog kom Lina också rum tyckte Tina, de två
flickorna brukade krypa i hop i en vrå när gossarna stimmade på barns vis, kanske av rädsla
att få en stöt, men även tyckte de små flickorna om att titta på brödernas lekar och tilltag. Hur
skulle det nu bli, skulle Tina kunna reda sig ensam i hörnan. Det hjälpte inte att Tina grät.
Dörren öppnades ändå och faster Kristina försvann med Lina på armen. Far var sjuk han hade
ledgångsreumatism och kunde inte längre arbeta. Nöden var obeskrivligt stor. Fattighuset var
sista utvägen, det fanns de som försökte tigga av de välbärgade som ägde gods och guld
men ack så förnedrande. Far och Mor kunde det inte. Hellre upplösa hemmet och lämna bort
barnen, mor orkade ännu arbeta och reda sig själv, en gosse tog hon själv hand om. De tre
äldsta fick plats som springpojkar i affärer, men ännu var det Tina och två gossar kvar, en dag
hämtades gossarna de fick sina fosterhem på skilda ställen två mil från varandra. I ett av de
stora husen intill gatan bodde två systrar som tvättade och strök "stärkkragar" åt Herrarna.
Tina tyckte mycket om dem, de brukade låta henne stå intill tvättbaljan och någon gång fick
hon en krage att tvätta. Ensam och tyst stod lilla Tina denna dag då Hilda och hennes syster
tvättade. Hon ville varken tvätta eller svara på deras frågor. Hilda kom med ett förslag. Vill du
lilla Tina följa med oss. Ett tyst "Ja Tack" kom som svar och glädje lyste i de bruna ögonen.
Tina fick nya kläder en krage och mössa av skinn blev varm för den kalla vintern. Nu var det
höst Hilda skulle resa till sitt föräldrahem och Tina fick följa med henne dit. Blev en intressant
tågresa, men från stationen var det en mil att gå, när Tina blev trött måste Hilda bära henne på
sin rygg, då fanns inga bilar och Hildas far ägde inte någon häst och vagn, cyklar fanns inte
heller. Enda sättet var att gå, vägen var smal och gropig. Det blev mörkt innan det hann fram.
Det lyste i fönstret av brasan i den öppna spisen. Vi är hemma nu, Hilda var glad det hörde
Tina på rösten. Dörren öppnades av Hildas far som genast lyfte upp Tina på sina armar och
bar in henne. Senare satte han sig ner på en stol intill brasan med Tina i sin famn, snart
glömdes dagens upplevelser, hon somnade tryggt när hon läst sin aftonbön Gud som haver
barnen kär, se till mig som liten är vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer.
Tina vaknade vid att en liten hund hoppade upp i sängen och nosade och ville bli god vän.
Han hette Ajax och var svart på färgen. Ett år fick Tina stanna. Men det var långt till skolan
och Hildas föräldrar var ett gammalt par, ofta hörde Tina dem tala om att när Tina skall börja
skolan måste Tina flytta från dem. Tina blev tyst och stillsam, endast Ajax kunde ge tröst. En
dag kom en farbror och han bad Tina om ett glas vatten och Tina gick efter vatten och
lämnade fram med en nigning. Tina var ensam hemma, det var vanligt för det var långt till
Handelsboden och långt till granngården, därför fick Tina stanna ensam hemma med Ajax som
kamrat. Den främmande farbrodern var så frågvis. Därför blev Tina glad när moster Lisa kom
hem, tant var ej vanligt att säga utan moster kallades alla äldre kvinnor av barn och
ungdomar, Tina satt tyst och lyssnade på vad de andra samtalade om. De talade om Tinas
föräldrar och syskon och då började tårarna komma, men det vågade inte Tina visa utan Ajax
fick torka bort tårarna med sin päls. Ett år hade gått sen första tågresan, nu var det höst igen
och tiden inne att åter få ett nytt hem och komma till obekanta människor, den främmande
farbrodern kom en dag och hämtade Tina, kläderna knöts in i en klut som knöts ihop i alla fyra
hörnen det gick att bära som en väska. Men dockan som tomten kastat in på Julafton den
bars på armen precis som faster Kristina burit lillasyster. Tina fick säga mamma och pappa till
fosterföräldrarna, de ägde en liten gård där fanns två kor, en häst, några höns samt en
gris. Pappa körde ibland borta och hjälpte andra jordbrukare. på vintern arbetade han i
skogarna han högg med en stor yxa som han kallade bila. Tina gick i skolan.