Flobäck.
Tinas berättelse.
En berättelse ur verkliga livet från de första åren på 1900-talet.
I en stad med stora hus fanns en bakgård. Där stod en liten stuga det var ett
brygghus med
kokgryta där flera familjers tvätt kokades, därifrån fanns en låg dörr. Innanför
den ett rum,
därinne fanns ett bord med en läm att slå upp vid måltider, kring väggarna fanns
sängar att
ligga i och soffor att både ligga i och sitta på. Det var inga klädda fina
soffor, trälocken var ej
ömtåliga, de skurades liksom golvet med skurborste, en öppen spis som eldades i
och ett par
svarta pannor stod på spishällen. I detta beskrivna rum bodde en familj, Far och
Mor med 8
barn, 6 gossar och sjunde barnet var en flicka, hon fick heta Sjuntina,
lillasyster fick namnet
Axelina, vardagsnamnen blev Tina och Lina. När Tina var 5 år gammal kom faster
Kristina och
liksom vid tidigare besök omringades hon av barnen, blev bjudna på kakor som hon
själv
bakat. Men denna gång var det något särskilt som hände. Faster Kristina tog
lillasyster på
armen och Tina förstod att det var förut bestämt att hon skulle följa med faster
Kristina för att
få ett hem hos henne och hennes son. Hon ägde en lanthandel som hon övertagit
vid faderns
död. Visst hade det varit trångt i hemmet, men nog kom Lina också rum tyckte
Tina, de två
flickorna brukade krypa i hop i en vrå när gossarna stimmade på barns vis,
kanske av rädsla
att få en stöt, men även tyckte de små flickorna om att titta på brödernas lekar
och tilltag. Hur
skulle det nu bli, skulle Tina kunna reda sig ensam i hörnan. Det hjälpte inte
att Tina grät.
Dörren öppnades ändå och faster Kristina försvann med Lina på armen. Far var
sjuk han hade
ledgångsreumatism och kunde inte längre arbeta. Nöden var obeskrivligt stor.
Fattighuset var
sista utvägen, det fanns de som försökte tigga av de välbärgade som ägde gods
och guld
men ack så förnedrande. Far och Mor kunde det inte. Hellre upplösa hemmet och
lämna bort
barnen, mor orkade ännu arbeta och reda sig själv, en gosse tog hon själv hand
om. De tre
äldsta fick plats som springpojkar i affärer, men ännu var det Tina och två
gossar kvar, en dag
hämtades gossarna de fick sina fosterhem på skilda ställen två mil från
varandra. I ett av de
stora husen intill gatan bodde två systrar som tvättade och strök "stärkkragar"
åt Herrarna.
Tina tyckte mycket om dem, de brukade låta henne stå intill tvättbaljan och
någon gång fick
hon en krage att tvätta. Ensam och tyst stod lilla Tina denna dag då Hilda och
hennes syster
tvättade. Hon ville varken tvätta eller svara på deras frågor. Hilda kom med ett
förslag. Vill du
lilla Tina följa med oss. Ett tyst "Ja Tack" kom som svar och glädje lyste i de
bruna ögonen.
Tina fick nya kläder en krage och mössa av skinn blev varm för den kalla
vintern. Nu var det
höst Hilda skulle resa till sitt föräldrahem och Tina fick följa med henne dit.
Blev en intressant
tågresa, men från stationen var det en mil att gå, när Tina blev trött måste
Hilda bära henne på
sin rygg, då fanns inga bilar och Hildas far ägde inte någon häst och vagn,
cyklar fanns inte
heller. Enda sättet var att gå, vägen var smal och gropig. Det blev mörkt innan
det hann fram.
Det lyste i fönstret av brasan i den öppna spisen. Vi är hemma nu, Hilda var
glad det hörde
Tina på rösten. Dörren öppnades av Hildas far som genast lyfte upp Tina på sina
armar och
bar in henne. Senare satte han sig ner på en stol intill brasan med Tina i sin
famn, snart
glömdes dagens upplevelser, hon somnade tryggt när hon läst sin aftonbön Gud som
haver
barnen kär, se till mig som liten är vart jag mig i världen vänder står min
lycka i Guds händer.
Tina vaknade vid att en liten hund hoppade upp i sängen och nosade och ville bli
god vän.
Han hette Ajax och var svart på färgen. Ett år fick Tina stanna. Men det var
långt till skolan
och Hildas föräldrar var ett gammalt par, ofta hörde Tina dem tala om att när
Tina skall börja
skolan måste Tina flytta från dem. Tina blev tyst och stillsam, endast Ajax
kunde ge tröst. En
dag kom en farbror och han bad Tina om ett glas vatten och Tina gick efter
vatten och
lämnade fram med en nigning. Tina var ensam hemma, det var vanligt för det var
långt till
Handelsboden och långt till granngården, därför fick Tina stanna ensam hemma med
Ajax som
kamrat. Den främmande farbrodern var så frågvis. Därför blev Tina glad när
moster Lisa kom
hem, tant var ej vanligt att säga utan moster kallades alla äldre kvinnor av
barn och
ungdomar, Tina satt tyst och lyssnade på vad de andra samtalade om. De talade om
Tinas
föräldrar och syskon och då började tårarna komma, men det vågade inte Tina visa
utan Ajax
fick torka bort tårarna med sin päls. Ett år hade gått sen första tågresan, nu
var det höst igen
och tiden inne att åter få ett nytt hem och komma till obekanta människor, den
främmande
farbrodern kom en dag och hämtade Tina, kläderna knöts in i en klut som knöts
ihop i alla fyra
hörnen det gick att bära som en väska. Men dockan som tomten kastat in på
Julafton den
bars på armen precis som faster Kristina burit lillasyster. Tina fick säga mamma
och pappa till
fosterföräldrarna, de ägde en liten gård där fanns två kor, en häst, några höns
samt en
gris. Pappa körde ibland borta och hjälpte andra jordbrukare. på vintern
arbetade han i
skogarna han högg med en stor yxa som han kallade bila. Tina gick i skolan.